Veronica

Jag har städat (och städar fortfarande) för fullt. Kände mig lite kreativ när jag fixade till en utav mina hyllor i bokhyllan:

Steg 1


Steg 2


Steg 3

Hela inlägget är helt och hållet skrivet av Lady Dahmer.
Hon uttrycker sig på ett sätt jag endast kunde önskar att jag kunde. Därför kopierar jag hela inlägget och låter er själva läsa hennes egna ord om denne sångerska och hennes fadderbarn.


"En viss sångerska var orolig för att hon inte hört från sitt Haitiska fadderbarn. Så hon bestämde sig för att (med ett kamerateam, eftersom att alla vet hur nödvändigt ett sånt är när man letar barn) åka ner och leta rätt på ungen. (jag får brev två gånger per år om och från mitt fadderbarn, bör jag hetsa upp mig? Kanske panikboka en resa till Indien?)

Hon hade, som normala människor, med sig en present till barnet. Va fint liksom, tänk hur mycket man kan glädja ett barn som förlorat allt med nåt så enkelt?

Så vad hade fruntimmret med sig? Jo serrni, en parfym.

Jo.

En PARFYM.

För det ett fattigt barn som förlorat ALLT helst av allt vill ha är ju en parfym. Och det roligaste (jo men man måste ha lite humor i det tragiska) är att fadderungen är en femtonårig kille.  Här likom, nu luktar du gott iallafall! Kanske han kan använda parfymen att dölja likstanken? Eller nåt.

En parfym.

Maken ba; Fan, en påse jordnötter från planet hade ju varit en vettigare present!"

När jag bestämde mig att bli vegetarian första gången ville jag endast prova på hur det var, se hur länge jag klarade av det. Ett halvår. Sen fick jag problem med magen eftersom att jag inte åt bönor och liknande. Det gick ett eller två år innan jag bestämde mig att ge ett försök till, det var tre år sedan. Ju mer jag läste på om vad man skulle äta för att hålla sig frisk, ju mer intresserad och engagerad blev jag.

Visst blir jag ibland sugen på att äta kött för smakens skull, men det skulle aldrig falla mig in att faktiskt äta det. Jag trivs i mitt liv som vegetarian och har inga planer på att börja äta kött igen. Jag tvingar ingen men uppmanar alla att i alla fall försöka sig på ett vegetariskt liv. Ni kanske inser, precis som jag gjorde, att det är något ni kanske kommer vara resten utav era liv.

Här är lite bilder från band och kändisar som också kämpar för djurens rättigheter:

Om ni inte tycker Jennifer är snygg måste jag ta till extrema åtgärden, som att till exempel börja tvivla på mänskligheten!

CHRISTOPHER HÄRING. Herregud vilken man!


Kolla bara in listan på vilka videor han gjort med band:
(Jag har själv valt ut några från de långa listorna)

Fettes Brot - "An Tagen wie diesen", "Emanuela", "Was in der Zeitung steht", "Tour Documentation 2005", "Ich lass dich nicht los ft Pascal Finkenauer"
Jennifer Rostock - "Kopf oder Zahl", "Feuer"
Nevada Tan/Panik - "Vorbei", "Was Würdest Du Tun?", "Lass mich Fallen"
Jan Delay - "Im Arsch ft. Udo Lindenberg", "Jonny"
Bosse - "Kraft", "Keine Panik", "Die Irritierten", "3 Millionen", "liebe ist leise"
Beatsteaks - "Hey Du"
Donots - "We're not gonna take it"
Silbermond - "Mach's Dir Selbst"
Vanilla Ninja - "Blue Tattoo"
Oomph! - "Gekreuzigt"
Deichkind - "Ich betaube mich"
Revolverheld - "Mit dir Chillin"
Sportfreunde Stiller - "Roger"
Children of Bodom - "Smile Pretty for the Devil"
Culcha Candela - "Live DVD in Berlin März 2008"


Som ni ser är listan lång. Och det är endast ett fåtal utval av den extremt långa listan. Men han gör ju inte bara musikvideos, han är en otrolig fotograf också:


Beatsteaks


Fettes Brot

There comes a point in your life when you realize who matters, who never did, who won't anymore, and who always will. So dont worry about people from your past, there's a reason why they didn't make it to your future!

Min inspirationskälla. Jag ska bli som honom!




Arnim Teutoburg-Weiß, sångare och gitarrist.


Har ni någon förebild eller inspirationskälla?