Farmor!

Min farmor är bäst. I'm not gonna lie. Det är även därför jag mår så himla galet dåligt.

Farmors armar funkar inte som de ska eftersom att musklerna har gått av. När något sådant händer finns det inte mycket chans att det går att operera. Det är 50% säkert at det går på ena armen, men på den värsta är det bara 30% chans. Hon kan alltså knappt använda armarna längre. Det som får mig att må så dåligt är att hon är en rörlig person, hon vill göra saker. Hon kan inte jobba på jobbet hon älskar, hon kan knappt sticka längre och det jobbigaste för mig är att hon har ont. Vilket hon såklart försöker gömma så gott det går.

Hon har flera gånger fått åka in till akuten nu för att få kortisonspruta i ena armen som hon har ondare i än den andra. Och det är där hon är just precis nu.

Jag mår dåligt av att se henne kämpa med att lyfta armarna. Jag vet att det finns människor som har det svårare, men det är min farmor vi pratar om. Min gulliga farmor!

Nä, nu har jag ingen lust med de här längre.

Åker till Teneriffa på tisdag, hörs efter det...typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback