Köln 2008 - del 2

På Saturn shoppade vi gärnet, sprang fram och tillbaka bland skivor och filmer. Mr M trodde antagligen att vi var störda och om jag hade stannat upp för en minut och kollat på honom är jag säker på att han skulle sett chockad ut. Men med tanke på att både jag och Amanda redan hade lyckats börja irritera oss på honom försökte vi ignorera honom. Han ville helt enkelt inte låta oss vara ensamma, han behandlade oss som småbarn.
(Beatsteaks - B-Seite, Seeed - Live, Beatsteaks - Kanonen auf Spatzen, Beatsteaks - Demons Galore EP, Seeed - Next!, Beatsteaks - Launched, Peter Fox - Alles Neu, Thomas Godoj - Plan A!, Beatsteaks - 48/49)


Efter att ha handlat klart på Saturn gick vi omkring lite och kollade runt. Vi hade fortfarande inte blivigt av med Mr. M fast att vi sagt att vi hittar själv (hade varit i Köln flera gånger tidigare) men han fattade verkligen inte. Vi gick till Deichmann där jag köpte skor (som jag i dagsläget inte vet vad jag gjort av) och någon annan affär för att köpa en almanacka. För att bli av med Mr. M och för att vi inte kom på något bättre att göra åkte vi till Köln-Bonn flygplatsen där vi skulle spendera natten. Jag orkar inte ens gå in på hur omorgen Mr. M var när vi stod och väntade på u-bahn men vi blev av med honom tillslut (tack Mr. M's överbeskyddande parents). Jag vill verkligen inte snacka skit om honom, det är inte min grej, men när Amanda allvarligt trodde han var 18 när han i självaste verkat var 26 så började man ju undra om han hade någon störning!


Väl på flygplatsen gick vi direkt till Burger King och köpte middag. Under middagen kollade vi igenom allt vi hade köpt och pratade skit om allt möjligt. Ska även tillägga att när vi landade kände jag att jag började få ont i tandköttet längst bak på höger underrad i munnen (oj, de blev långt, hoppas ni fattar vart jag hade ont, haha). Så det tog lite tid för mig att äta upp min fiskburgare eftersom att det gjorde så fasansfullt ont.


Efter att ha gått upp tidigt, flygit, åkt tåg länge, gått omkring på stan var det inte konstigt att vi fort blev trötta. Jag kan ju inte påstå att de fanns så jättemycket att göra på flygplatsen och det var nog en faktor till att vi blev så sjukt trötta.


Jag kan inte ens förklara hur sjukt ont jag hade men jag hade ingen lust att prata och jag kunde inte öppna munnen mycket eftersom att det helt enkelt inte gick. Försökte att sova lite, men det var kallt och varken jag eller Amanda hade tagit med sig några varma kläder. Somnade i alla fall inte, hur mycket jag än ville.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback