Veronica

Det går inte en enda dag utan att min pappa ringer och frågar något onödigt i stil med "Vad gör du?", "Vad lyssnar du på?", "Vilket program ser du på TV?" eller bara för att säga, "Hej, nu blev du glad va?"
Så nu har jag tre teorier på varför han gör så:
1, Han har ett behov av att kontrollera vad jag gör på dagarna, ett kontrollbehov alltså. Och minns jag inte helt fel är det också en sjukdom, att ha kontrollbehov!
2, Han har det så extremt tråkigt på sin lunch att han måste ringa mig eftersom att jag är aldrig är upptagen och för att jag är sååå rolig att prata med i telefon.
3, Han saknar mig!
Men han verkar tydligen värdera nachos högre än mig, så den tredje teorin kanske spricker i stort, men jag försöker i alla fall intala mig att den kan stämma!

Idag hade jag gjort ett srikt schema på vad jag skulle göra, få gjort och äta. Men det sprack direkt då klockan ringde första gången och jag ställde om den en halvtimma. Det här var dagens strikta schema:
08.00 - Gå upp, äta frukost
09.00 - Duscha
09.30 - Läsa dagens DN
10.00 - Ut och gå och gå, handla på Ica och Hemköp på vägen hem.
11.00 - Börja med lunchen
11.30 - Ät lunch, kolla på TV
12.30 - "Hemma"-träna

Dagen blev såhär:
08.30 - Gå upp, gör frukost
08.35 - äta frukost, titta på TV
11.00 - städa till musiken på datorn
11.30 - kolla mailen
12.30 - Fastna framför datorn och inse att tiden susat iväg i snabb fart och har blivigt för lat för att börja sätta igång med dagens bestyr.

Och hur ska jag komma ner i min normalvikt om mina dagar slutar såhär?