Veronica

Detta är ungefär en timma innan jag skulle möta Malin för att gå till arenan. Alltså bara runt två timmar kvar till insläppet. Började bli lite små nervös därav de dumma minerna på bilden, haha!


Malin skulle sälja en biljett till en kille så vi stod och väntade på honom istället för att ställa oss i kö. Han kom för sent vilket i sig inte gjorde något. Kanske inte det bästa första intrycket av någon, men vi skulle ändå inte gå med honom. Strax efter det började de släppa in och vi ställde oss i kön. Vi var på väg att gå vilse ett par gånger eftersom att det var trappor överallt. Det var större än vad jag hade trott. Och scenen var halvmåneformad, häftigt. Vi satte oss ner och väntade tills förbandet började. Radio Dead Ones. De var mycket bättre live än det lilla jag hört från Youtube.


Vi stod typ i "mitten på höger sida" under förbandet tills vi hittade bättre platser på "fjärde raden". Vi såg bra och hörde bra!


Efter att ha väntat i nästan 30 minuter kom Beatsteaks upp på scen. Vi lyckades stå på samma plats i två-tre låtar men sedan blev det för jobbigt. Vi hade en kille precis framför oss som verkligen sparkades och hoppade omkring som en...jag vet inte vad. Plus att bredvid mig stod det en tjej, som allvarligt talat, armbågade alla runt omkring sig. Så vi beslöt oss att backa bakåt.


Jag höll på med kamera inställningarna länge innan jag hittade den som tog bäst kort. Dock blev de rätt suddiga men det är ganska svårt att stå still och ta kort på en konsert där energin r obeskrivligt hög och det enda man vill göra är att dansa och sjunga.


I alla fall. Vi backade som sagt bak. Längst bak. Platserna var helt okej, dock såg man inte så jättemycket men man slapp i alla fall skydda ansiktet stup i kvarten och stå och putta bort människor hela tiden. Det stod några människor bakom mig, vilket jag hade lagt märke till, så när jag filmade och stod med armarna uppsträckta i vädret var det en kille som knackade mig på ryggen och sa att jag kunde ställa mig bredvid honom. Han stod på ett trappsteg drygt femton cm ovanför marken. Perfekt. Såg över allas huvuden och bandets kroppar!


Arnim! Vi stod precis vid disken där de sålde bandets merchandise så det var människor som hela tiden hoppade fram och dit bakom hela tiden. Och varje gång tog den här killen tag i mig och lixom kramade mig bakåt så att jag inte skulle ramla omkull då de hoppade upp och ner. Var rätt mysigt, haha. Han hade för övrigt lite Max Riemelt drag.


Efter ungefär 20 låtar gick bandet av scenen för att sedan, efter någon minut, komma tillbaka. Tror ni inte Arnim kommer tillbaka utan tröja på sig?! Jag kände hur all mitt saliv försvann och hur jag började skaka, haha. Därav det extremt suddiga kortet! Så snygg! (Han hade för övrigt två nya tatueringar. Herregud vilken fan girl jag är)


Jag har aldrig tyckt om band som går på och av, på och av scenen men det är svårt att inte tycka om det då Beatsteaks gör det. Efter att ha spelat tre låtar till gick de av för att sedan komma upp igen. Denna gång hade Arnim satt på sig en Zinedine Zidane tröja (vad nu det hade med konserten i sig att göra) och de spelade två låtar med sån energi att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv.


Konserten var sjukligt bra! De spelade två låtar som de inte spelade i London, varav en är mina absolut favoritlåtar, "To Be Strong". Den här konserten åker absolut upp till första plats av alla konserter jag någonsin varit på. Beatsteaks är, precis som de själva säger, ett liveband! Man ser att de älskar det dem gör. Varje konsert är för dem unik och inte bara "en i mängden".

Om det är någon som vill se någon video så finns alla mina här.